Den nya lagen som reglerar konsumentkrediter av mindre storlekar klubbades i ett riksdagsbeslut den 2 maj. Beslutet sätter punkt för ett utredningsarbete som har pågått sedan april 2015. Resultatet är ändringar i konsumentkreditlagen som tar sikte på att skydda personer med svag ekonomi från överskuldsättning.
I debattartiklar och intervjuer med politiker har vi de senaste åren kunna följa utvecklingen från beslutet om att tillsätta en utredning till färdigt lagförslag. Debatten har inte sällan varit infekterad och det är många som har velat göra inspel. Den stora frågan är nu vilka lagändringarna egentligen är och vilka effekter de får.
Ny spelplan från och med 1 september
Ändringarna i konsumentkreditlagen samt förordningen om näringsidkares upplysningsskyldighet vid marknadsföring av högkostnadskrediter börjar gälla den 1 september. I och med det ritas spelplanen i stora delar om för smslånebranschen.
Syftet med lagstiftningen är att skydda konsumenter med en svag ekonomi. Verktyget för att göra det är att begränsa långivarnas möjlighet att prissätta sina produkter på det sätt man vill. I korthet handlar lagstiftningen om en reglering för hur mycket lån får kosta.
Lagstiftningen träffar bara lån utan säkerhet och endast de lån som har en effektiv ränta på över 30% (utöver referensräntan). På så sätt bortfaller automatiskt exempelvis bolån. I lagen anges också specifikt att kreditköp inte täcks av lagstiftningen. Något om så kallade överbryggningslån anges emellertid inte i lagen. Kreditkort täcks inte heller av lagstiftningen. Just det faktum att lagstiftaren verkar göra skillnad på olika typer av lån och krediter är för övrigt en sak som kan kritiseras.
Med den nya regleringen kommer en del aktörer som idag erbjuder exempelvis snabblån och kreditkonton att behöva ändra på sina erbjudanden. Många har dock redan tagit höjd för förändringarna i nya smslån. Ett tydligt grepp är att långivarna förlänger löptiderna och anger månadsräntor i stället för att erbjuda snabblån med fasta kostnader på kortare löptider. Den typ av snabblån som ligger i farozonen att helt försvinna är lånen på mycket små belopp med löptider på en eller ett par månader.
Maximalt 40% i ränta
Den mest centrala punkten i lagstiftningen är att ett lån maximalt får kosta 40 procentenheter över referensräntan. Referensräntan är en viktad ränta som regeringen beslutar om strax före jul varje år. Den motsvarar ungefär reporäntan under året.
Denna ränta är nominell, det vill säga att den handlar enbart om den räntesats som multipliceras med skulden. I denna ingår alltså inte eventuella uppläggningsavgifter eller aviavgifter.
En annan central reglering är att lånet totalt inte får kosta mer än dubbelt så mycket som det lånade beloppet. Här inkluderas både själva räntan och de amorteringar som ska göras.
Exempel: För ett lån på 5000 kr ska du inte behöva betala mer än 5000 kr i amorteringar och räntor.
Sammanfattning
En högkostnadskredit är ett lån/en kredit med en effektiv ränta som överstiger referensräntan med tillägg på 30 procentenheter.
För en högkostnadskredit får räntan inte vara högre än referensräntan med tillägg på 40 procentenheter.
Maximal kostnad för en högkostnadskredit, såsom till exempel ett smslån, får inte överstiga 100% av lånebeloppet.
Bred enighet bland politikerna
De flesta politiker i riksdagen har varit rörande eniga om att konsumentkreditlagen bör skärpas för att ge ett ökat skydd mot överskuldsättning. Samtidigt är det en del av medlemmarna i Civilutskottet som har varit emot vissa delar i skrivningarna. Kristdemokraternas ledamot Caroline Szyber har till exempel framfört att det mycket starka krav på måttfullhet som införs i den till lagen kopplade förordningen är betydligt mer långtgående än kraven på annan typ av reklam.
Liberalernas Robert Hannah, som har varit en av de mest synliga av utskottets ledamöter under ärendets beredning, har på ett sant liberalt vis framfört att han inte vill se allt för stora inskränkningar i människans fria val. Samtidigt menar han att lagen i sig är positiv.
Sverigedemokraternas utskottsrepresentant Mikael Eskilandersson är den som både tidigare och vid debatten i maj har framfört flest synpunkter på lagförslaget. Synpunkterna är av det mer tekniska slaget och han gör ett par viktiga poänger.
Den viktigaste poängen är kanske att han ser en problematik i förhållandet mellan vad som är en högkostnadskredit och hur hög räntan får vara. Lagen säger (§ 2) att en högkostnadskredit har en effektiv ränta som är 30 procentenheter eller mer över referensräntan. I § 19 a anges sedan att krediträntan inte får överstiga 40 procentenheter över referensräntan. Det handlar alltså om två sätt att räkna ränta, nämligen effektiv respektive nominell.
Problemet är, enligt Mikael Eskilandersson, att utgångspunkten i nominell ränta kan göra att vissa aktörer lägger den nominella räntan under 40% men samtidigt adderar diverse avgifter. Den effektiva räntan överstiger då 40% men den nominella håller sig inom lagens råmärken.
Fördjupad läsning:
För dig som är intresserad av att se och läsa om ärendets beredning finns all information på Riksdagens webbplats. På den sidan kan du också se debatten i ett videoklipp för att se vad olika politiker anförde under debatten.